Dök på en rätt intressant men tillfällig besökare i fiskdisken: blåmun. Ser ut som en mindre släkting till vitköttiga uer/kungsfisk; knubbig, fjällig, röd, med stora snälla ögon, lika stora oskyldiga bröstfenor men förskräckligt ful i mun med en liten blåknubbig tunga … kunde inte annat än be om filéer. Letade efter något matchande till Lottas utomjordiska fänkålsrisotto och blåmunnen fick sällskap av grön sparris.
filéer av blåmun (eller uer) med (det fjällade) skinnet kvar
rubbing på rostad sichuanpeppar och flingsalt
grön sparris
rostade pinjenötter
parmesanost
rödlök
Rista ett par längsgående skåror i fiskskinnet (eller flera mindre jämt fördelade snitt) eftersom skinnet drar ihop sig vid stekningen. Gnid in blandningen av salt och peppar. Knaperstek skinnsidan i en blandning av olivolja och smör, vänd hastigt och lägg i en ugnsform. Låt bli klar på låg värme (100°-125°).
Skölj, ansa (bryt av där det släpper) sparrisen och förväll snabbt. Lägg i en traktörpanna eller ngn annan kastrull med vid botten tillsammans med lite olivolja, fräs försiktigt och rulla runt … alltså sparrisen … Hyvla över rikligt med parmesanost, strö över pinjenötterna och toppa med några strimlor rödlök.
Och glöm alltså inte Lottas fänkålsrisotto (vänder det upp och ner på timingen får du börja läsa bakifrån nästa gång ;)
http://hemmafru.taffel.se/2009/02/11/fankalsrisotto/
2 kommentarer:
Uer som är så gott! Jättegott att parmesanpanera uer. Om jag hade varit du så hade jag köpt tungan! Den lät intressant. Själv ska jag laga fisk på måndag, fryst fisk, vi får ju inte alla bo nära fiskkyrkor!
Självklart har du rätt, ju mer jag tänker på det desto fler häftiga små kombinationer dyker upp i hjärnans smakcentrum:
små blå fisktungor med korinter och sjöborreskum, bläckfiskhatt fylld med knubbiga blåtungor, bläcksås och koriander... Alltså, blir riktigt exalterad
Skicka en kommentar