Brödpudding med whiskysås

Nu när Bush är ute ur Vita villan kan man återigen erkänna att det är gott med brödpudding. Har ifs alltid hävdat att bröd inte behöver vara dagsfärskt (de sorter jag brukar gilla är som bäst dag två...), men om man vill göra något konstruktivt med sitt franskbröd (osötat) är detta grejen. Huvudalt är att ha i russin (gärna blötlagda i lite matchande sprit) men små bitar mörk choklad går också bra.

en halv limpa franskbröd i 1 cm tärningar
7-8 dl gammaldags eller fullmjölk

3 ägg
2 kkp socker
2 msk vaniljsocker

4 msk smör (smält)

russin

100 g smör
1 kkp socker
1-3 msk whisky

Sätt ugnen på 150°. Häll mjölken över brödtärningarna i en bunke och låt dra tills mjölken är uppsugen (eller möjligtvis absorberad ...).
Vispa ägg, socker och vaniljsocker fluffigt. Häll det smälta smöret i en suffléform, blanda de blötlagda brödtärningarna med russin och äggsmet och häll i formen. Låt grädda i en timma, ungefär (ska alltså stelna även i mitten, bara att kolla med en sticka).

Under tiden gör man såsen:
Smält smör och socker i en kastrull i vattenbad Det sk vara hett men inte koka, man märker att smeten ändrar konistent och det smälta smöret liksom integreras med det smälta sockret. Tillsätt ett ägg och låt svalna. Vispa då i 1-3 msk whisky.

Låt puddingen svalna , värm såsen lite och servera.

Å va fan e coppa?

Fick telefonsamtal klockan nio på mogonen (genuint matintresse, alltså ...!) Torkad grisnacke, ungefär. Lite mer melerat än parmaskinkan och motsvarande, men givetvis är det helt OK med detta istället för coppan.

Tilltugg av coppa och torkad tomat

Fruktansvärt enkelt – en halv eller en fjärdedels torkad tomat rullas in i ett par skivor coppa. Godast blir att torka tomaterna över natt i ugn och låta ligga i god olivolja och lite basilika över dan och göra i ordning när man blir hungrig ...

Annars fungerar torkade tomater i olja som finnns på burk.

Beskrivning av hur man snabbtorkar tomater finns i tidigare inlägget m rostade rödbetor och fetaost. Nu börjar jag bli hungrig ...

Kycklinggryta med smakkombo

Denna gryta med lite asiatiska associationer har varit sönernas favorit i ett par decennier, typ … Glöm allt högtravande snack om smakens fysionomi (har iofs läst boken!) – det illa dolda syftet med denna blogg skulle givetvis kunna vara att dokumentera familjerecepten … nåja.
Kruxet är att jag alltid råkar glömma någon ingrediens, men å andra sidan finns det inget spikat recept, så det kanske kvittar.

1 urbenad kyckling
1 liter kycklingfond (görs på allt det som blir över när du benat ur)

Detta första steg – att bena ur en kyckling och att koka fond kan man skriva böcker, göra tidningsbilagor och spela in teveprogram om så det får jag kanske återkomma till. I princip har jag dessutom fondförbud hemma – långkoken tenderar att sätta sig i väggarna enligt min fru och fiskfonderna har andra luktmässiga konsekvenser som kan uttryckas grovt oanständigt (kan mao inte citera samma källa här) …

Marinera kycklingbitarna i lite limepickles (Patak har en bra sort) utrört med saft och lite rivet skal från lime, lite korianderblad/-stjälkar/-rot (krossad) och neutral olja. (man kan med fördel marinera lika länge som det tar att göra kycklingfonden).

1 (liten) morot fint tärnad
1 solovitlök fint hackad
1 chalottenlök fint hackad
en bit ingefära fint strimlad

lite ostronskivling
1 röd och 1 grön paprika
minimajs
broccoli (vanlig eller asiatisk)
sockerärter/sugarsnaps

½ dl torr sherry
3 msk maizenamjöl
½ dl vatten
½ dl japansk soya

en knippe färsk koriander
1 röd peppar
1 salladslök

Lägg de finhackade sakerna i en rymlig kastrull med lite olja och värm. Bryn de marinerade kycklingbitarna och lägg ned i hacket. Fyll på med den varma fonden och svampen och låt småputtra i 30 minuter. Efter en kvart kan man lägga i minimajs och paprika. Förväll broccoli och ärtor. När kycklingen är klar reder man av med maizenamjölet utrört i lite vatten, soya och sherry. När buljongen tjocknat lägger man i den förvällda broccolin och ärtorna och blandar försiktigt.

Strö över hackad koriander, salladslök och pepparfrukt. Servera med ris.

Lingon och muscovadosocker

Någonstans i sena tonåren bestämde jag mig för att överge den lingonsylt som funnits med på tallriken till allt möjigt och omöjigt, ända sedan jag föddes. Kanske sammanföll detta med korvupproret, när jag började laga mat själv. Den hängde med ett tag, på toppen av råggröten till frukost, men försvann samtidigt med rågflingorna ur butikshyllorna.

Inte förrän för kanske ett par år sedan, när en specialinsats till yngste sonens köttbullar och potatismos krävdes, hittade jag tillbaka. Ett misstag, egentligen, med när de svärmorsplockade bären åkte fram ur frysens mörkaste igenisade hörn för att råröras, fanns inget socker hemma. Alltså, för att slippa kliva iväg till någon närliggande butik för tredje gången samma dag (är både lat och glömsk) återstod paketen med rå- och muskovadosocker. Tog det lätt bruna och vet inte riktigt vilka smaker som gifte sig där, men de gjorde det i alla fall passionerat!

Har testat lite olika sorter sedan dess – det mörkaste melassockret brunfärgar kanske lite väl mycket (kan upplevas som oaptitligt av någon?) men de flesta funkar lika bra. Nu är vanorna omvända – försöker hitta rätter som passar till (vilt, nöt och potatis).

P.S. Testa gärna lingonkir, en riktig hit (rårör med florsocker, passera i sil, en dessertsked i ett glas och på med mousserande av valfri sort, inte heltorrt, dock)!

Köksscener vi minns

Ingen 10-i-topp-lista (kommer inte ens på tre köksscener på rak arm…) men Cate Blanchett är oförglömlig när hon fixar till en fylld vaktel för full hals i Bandits. Är du mindre förslöad efter helgerna än jag får du gärna tipsa om fler.

Gott nytt År (lite i efterskott)!

P.S Peter Greenaways Kocken, tjuven hans fru och hennes älskare är iofs suverän, men hela klabbet utspelas i köksmiljö (med fler än en intensiv scen), så den är lite utom tävlan sas.