Cecina och Gala

Nu när det helt plötsligt blivit så jäkla hett kan man inte låta bli att tänka skinka-och-melon, den gamla ärkekombon. Här är dock en variant som utesluter grisen i sammanhanget:
spansk Cecina, en lätt rökt och lufttorkad, svagt marmorerad, oxbit ihop med en något sötare melon, Gala, för att balansera den svaga röksmaken.

Apropå detta med grisar: Eftersom de är intelligentare än genomsnittsstudenten känner jag mig alltid som att jag skulle vilja tala med dem innan jag äter upp någon del av dem. Man kan se det på deras blick, nyfiket iakttagende omgivningen. Hade de haft nävar i stället för tryne (som dock i mycket har samma funktion) hade vi fått se upp. Är inte vare sig snälla eller söta... Hjälpte till att avfolka en hel kontinent genom sin förmåga att sprida Gamla världens samtliga (svårare) sjukdomar till den Nya. Givetvis parad! med en ypperlig reproduktionsförmåga ...

Har inte alls samma problem med andra större däggdjur, dessa är bara instinkt.

Stekt ägg och grisar

Tyckte jag såg några stekta ägg flyga förbi. Eller så var det Lisa FWs förväntningar på den spännande Göteborgsatmosfären ...

Såg att några välgödda små gårdsgrisar fått sätta livet till för kockarna denna gång. Trodde alla grisar kom från gårdar ... utom dom vilda stadssvinen då ... Grisälskare och andra som för en trynande tillvaro kan med stor behållning sluka "The whole hog" av Lyall Watson.

Finns faktiskt en blog också med samma namn (The whole hog alltså, inte Lyall Watson ...) http://goingwholehog.blogspot.com/ där Judy Witts och Kate Hill pratar tillagad gris i dess minsta beståndsdelar.

Judy har arbetat hos samma slaktare, Dario Cecchini i Panzano, som Bill Buford berättar om i sin bok "Hett. En amatörs äventyr som köksslav, pastabagareoch slaktarlärling (i Toscana)".
Judy bor där, någonstans utanför Florens ...
http://divinacucina.blogspot.com/